Sammanfattning
Patienten med gikt bör göras delaktig i sin sjukdom och
dess behandling.
Farmakologisk uratsänkande behandling rekommenderas
vid giktdiagnos då något av följande föreligger:
ålder under 40 år, urat över 480 µmol/l, upprepade
attacker, komorbiditeter (njursvikt, hypertoni, ischemisk
hjärtsjukdom, hjärtsvikt), tofös gikt, förekomst av
uratnjursten, röntgenpåvisade erosioner och multipelt
ledengagemang.
Allopurinol är förstahandspreparat vid uratsänkande
behandling.
Behandlingsmål är att minska uratnivån i serum till
< 360 µmol/l. Vid svårare sjukdom och omfattande
uratbörda kan målnivån för urat i serum reduceras till
< 300 µmol/l.
Isamband med insättning av uratsänkande terapi bör
profylax mot giktanfall ges med akutbehandling såsom
cyklooxygenas (COX)-hämmare eller kolkicin. Vid intolerans
mot dessa kan kortison ges.
Uratsänkande behandling ska inte avslutas vid recidiverande
giktattacker men kan då behöva kompletteras
med akutbehandling enligt ovan.