Sök artiklar i SveMed+

Tidskrift

Sammanfattning

Samband mellan vissa typer av partikelexponering och ökad sjuklighet och dödlighet i hjärtkärlsjukdom och lungsjukdom som astma och KOL har påvisats i en lång rad epidemiologiska studier. Vi har tidigare i egna studier kunnat påvisa effekter kopplat till relevanta mekanismer efter kortvarig exponering i vägtunnelmiljö och i trafikpåverkad miljö. Höga partikelhalter har konstaterats i Stockholms tunnelbana för masskoncentrationer av partiklar mindre än 2,5 µm (PM2,5) och mindre än 10 µm (PM10), t.o.m. högre halter än vad som uppmätts vid starkt trafikerade gator i Stockholms innerstad. Liknande förhållanden har uppmätts i tunnelbanemiljöer världen över. I tre delstudier exponerades friska personer och personer med mild astma för luft från Stockholms tunnelbana i rusningstid och jämfördes med kontroller som exponerats för frisk luft. Exponeringen i tunnelbanemiljö resulterade inte i några statistiskt signifikanta förändringar i de studerade lungfunktionsparametrarna, vare sig hos friska försökspersoner eller hos försökspersoner med diagnosen mild astma. Akuta lungfunktionseffekter studerades, men inte heller här kunde några kliniska effekter av tunnelbaneexponeringen påvisas. En konkret slutsats från studierna är att man inte kan basera riskbedömningar enbart på mått som PM2,5 och PM10. Utifrån vad vi hittills funnit finns det inget som pekar på att en 2 timmars exponering i tunnelbanemiljö ger en påtaglig inflammatorisk påverkan hos människa, vilket skiljer sig från situationen i vägtunnelmiljö.

MeSH