Sök artiklar i SveMed+

Tidskrift

Sammanfattning

Under de senaste åren har flera internationella organisationer publi- cerat riktlinjer för behandling av ana- fylaxi. Âven de svenska riktlinjerna uppdateras fortlöpande, och finns därför inte i pappersform. De viktig- aste förändringarna i rekommendatio - nerna gäller att intramuskulärt adrenalin har lyfts fram som den viktigaste delen vid behandlingen av anafylaxi, och ändringar i doseringen av adrenalin till små barn. Adrenalin ska alltid ges vid anafylaxi. För att uppnå en snabb systemisk effekt ska det ges intramuskulärt mitt på sidan av låret. Tidigare har det varit vanligt att ge adrenalin subkutant, men det systemiska upptaget är mycket långsammare jämfört med intramuskulär tillförsel. Oberoende av om patienten har andra sjukdomar, behandlingar och tillstånd ska alltid anafylaxi behandlas på sedvanligt sätt. Adrenalin ger alltid en ökad hjärtfrekvens, men detta utgör inget hinder för att behandla patienter med hjärtsvikt eller annan svår hjärtsjukdom. En obehandlad anafylaxi utgör alltid en mycket större, potentiellt livshotande, risk för patienten. Patienten ska observeras under övervakning minst 4-12 timmar på sjukhus och längden av observationstiden är beroende på svårighetsgraden av anafylaxin. Adrenalin intravenöst kan efter utebliven effekt av upprepade intramuskulära injektioner ges under EKG-övervakning av narkosläkare eller läkare med erfarenhet av detta.

MeSH