Sammanfattning
Hypertoni förekommer hos en dryg fjärdedel av den vuxna svenska befolkningen. Prevalensen
ökar med stigande ålder. Behandling
av hypertoni minskar sjuklighet och död i stroke, hjärtsjukdom, njursjukdom och kärlkatastrofer. Den
absoluta behandlingseffekten
ökar med stigande ålder. Svenska hälsoekonomiska beräkningar visar att läkemedelsbehandling av
hypertoni
är kostnadseffektiv och i många fall kostnadsbesparande.
Erbjuden behandling ska anpassas efter uppskattad nytta för den enskilda patienten. En högre risk
för kardiovaskulära
komplikationer motiverar ofta ett lägre målblodtryck. Livsstilsförändringar behöver vanligen
kompletteras med läkemedel för
att nå uppsatta behandlingsmål. Blockerare av renin-angiotensin-aldosteronsystemet (ACE-hämmare
och angiotensin-receptorblockerare),
kalciumantagonister och diuretika är alla effektiva och väl dokumenterade antihypertensiva
läkemedelsklasser.
Beta-receptorblockerare förefaller vara sämre på att förebygga kardiovaskulära komplikationer men
är värdefulla som tillägg
och vid andra komplicerande sjukdomar. Andra läkemedelsklasser, som till exempel
mineralkortikoid-receptorantagonister
(aldosteronantagonister) och alfa-receptorblockerare, är värdefulla alternativ och tillägg vid
svårbehandlad hypertoni men
dokumentation avseende effekter på morbiditet och mortalitet saknas väsentligen.
Behandlingseffekten förefaller lika för kvinnor och män varför läkemedelsvalet är lika mellan könen,
med beaktande av
eventuella andra behov och biverkningar. Biverkningar som leder till behandlingsavbrott vid
hypertoni är ovanliga och livskvaliteten
påverkas inte negativt av antihypertensiv terapi. Vid måttlig eller svår hypertoni är det ofta motiverat
att redan initialt
erbjuda två läkemedel för att nå adekvat blodtryckskontroll och minska risken för kardiovaskulära
komplikationer.