Sök artiklar i SveMed+

Tidskrift

Sammanfattning

Tobaksberoendet är ett komplext och till stora delar outforskat beroendetillstånd. Evidensen för verksamma behandlingsmetoder är likafullt stor. Allt tobaksbruk innebär en hälsorisk och därför är det viktigt att använda sig av dessa etablerade metoder, särskilt hos kroniska tobaksrökare vilkas liv annars genomsnittligt förkortas 10-11 år. Enligt Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för förebyggande metoder är råd och stöd grundbultar i behandlingen och de rekommenderar därför vården att satsa på "kvalificerade rådgivande samtal" vid rökavvänjning, det vill säga den mest intensiva stödformen. Läkemedel kompletterar nämnda evidensbaserade insats. Nikotinläkemedel (nicotine replacement therapy, NRT) är förstahandsmedel och finns i en rad beredningsformer. NRT i singelbehandling ökar chansen att bli långvarigt rökfri med cirka 60 % jämfört med placebo. Kombinationer av långverkande och kortverkande NRT kan öka effekten ytterligare. Bupropion är ett antidepressivum som rankats som andrahandspreparat och som ökar chansen med cirka 70 % jämfört med placebo. Vareniklin, även det ett andrahandspreparat, är en acetylkolinreceptoragonist som i singelbehandling kan öka chanserna med cirka 130 % jämfört med placebo. Klinisk uppföljning är viktig och minskar risken för återfall och biverkningar. Översatt till klinisk vardag innebär detta att välutbildade team av rökavvänjare och läkare, med adekvat läkemedelsstöd kan räkna med 25-40 % 12-månaders rökfrihet för hjälpsökande rökare. Snusavvänjning efterfrågas ibland i Sverige. Det vetenskapliga underlaget är svagt och läkemedel spelar ännu så länge en underordnad roll vid behandlingen, som i övrigt lånat mycket från rökavvänjningen.

MeSH