Sammanfattning
Under 1990-talet hade majoriteten av de cirka 200 årliga
gonorréfallen smittats utomlands. Därefter har
antalet gonorréfall ökat till 1 114 fall år 2013 beroende
på att vi förutom smittspridning mellan män som har
sex med män återigen har inhemsk smittspridning
bland personer med heterosexuella kontakter.
Vanliga symtom vid gonorré är purulent flytning
från uretra och sveda vid miktion. Hos kvinnor ses även
vaginal flytning. Ofta är infektion hos kvinnor asymtomatisk
liksom infektion i svalg och rektum. Salpingit
till följd av en uppåtstigande infektion kan förorsaka
infertilitet. Epididymit påverkar sällan fertiliteten.
Molekylärbiologiska metoder, NAAT-tester, har nu
införts i Sverige för diagnostik av gonorré. Sensitiviteten
är högre än för odlingsmetoden men specificiteten
för låg. För att säkerställa diagnosen gonorré krävs två
positiva NAAT-tester med olika målgener på bakterien.
En positiv odling är en förutsättning för resistensbestämning.
Därför ska alltid specifik odling utföras vid
gonorrémisstanke eftersom resistenta stammar sprids
globalt.
Förekomsten av multiresistenta stammar har lett till
att behandling med bredspektrum-cefalosporiner (ceftriaxon)
är den rekommenderade behandlingen när resistensmönstret
inte är känt. Kontroll efter behandling
för att hindra eller fördröja fortsatt resistensutveckling
är essentiell.