Sök artiklar i SveMed+

Tidskrift

Sammanfattning

Sömnstörningar tillhör de vanligaste problem läkare möter i kontakten med barn och deras familjer. Det finns väldigt lite skrivet om behandling av sömnstörningar hos barn med sådan kvalitet att det kan ge stark vetenskaplig evidens. Varje åldersperiod har sin typ av sömnsvårigheter och sin påverkan på dagvakenhet, både för barn, föräldrar och för omgivningen. Under de första levnadsmånaderna dominerar oregelbunden sömn- och måltidsrytm och skrikighet, under småbarnsåren insomningssvårigheter och nattliga uppvaknanden och i tonåren störningar i dygnsrytmen. Efter de första levnadsåren och upp till puberteten är parasomnier och andningsrelaterade sömnstörningar mest framträdande tillsammans med sömnstörningar av mer tillfällig natur, i övrigt är sömnen ofta stabil. Mer långdragna sömnstörningar i denna ålder är i allmänhet relaterade till beteendeproblem eller svårigheter i barnets livssituation. I tonåren tenderar ungdomarna att hålla sig vakna allt senare på kvällarna och därmed få otillräcklig sömn under skolveckorna. Tendensen förstärks av att man vill vara ständigt tillgänglig och aktiv i sociala medier och i spelvärlden. Sömnen hämtas igen under veckosluten. Enstaka ungdomar utvecklar en permanent förskjuten dygnsrytm som är svår att komma ur. Det finns sällan anledning att behandla sömnstörningar hos barn med läkemedel. Vid svår insomni bör bakomliggande mekanismer utredas och behandlingen ske i samråd med barnpsykiater.

MeSH