Sök artiklar i SveMed+

Tidskrift

Sammanfattning

Läkemedelsbehandling är inte det första behandlingsalternativet vid sömnstörning hos barn och bör, då det används, kombineras med andra åtgärder och insatser. En stor del av läkemedelsbehandlingen vid sömnstörning hos barn sker off-label, det vill säga utanför godkänd produktinformation. Behandlingen bör därför utvärderas kontinuerligt och utsättningsförsök bör göras om behandlingseffekten är osäker. Melatonin har störst förskrivning av de läkemedel som används för sömnstörning hos barn. Melatonin förskrivs på licens eller som Circadin, off-label. Effekterna medieras genom bindning till melatoninreceptorer som finns såväl i centrala nervsystemet som i de flesta perifera vävnader. Melatonin beskrivs ha få biverkningar i de korttidsstudier som gjorts, men effekterna på lång sikt är inte kända. Övriga aktuella läkemedel är antihistaminerna hydroxizin samt fentiazingruppen (alimemazin, prometazin och propiomazin) vilka använts under mycket lång tid. Alimemazin är dock enda substansen med indikation för behandling av sömnstörning hos barn. Sedationseffekten är en biverkning som kommit att utnyttjas terapeutiskt. Antihistaminerna har få andra biverkningar men kan ge upphov till allvarliga reaktioner om de överdoseras, och fall av malignt neuroleptikasyndrom hos barn har beskrivits. Nyligen har också risk för förlängd QT-tid och torsade de pointes rapporterats för hydroxizin, med beskrivna dödsfall. För vuxna har de bensodiazepinliknande preparaten (zolpidem, zopiklon och zaleplon) ersatt bensodiazepiner för farmakologisk behandling av sömnstörningar. Inget av preparaten har indikation för barn och de finns endast i tablettform. Preparatens beroendepotential samt brist på dokumentation av effekt vid sömnstörning hos barn gör att förskrivningen till barn är mycket begränsad.

MeSH