Sök artiklar i SveMed+

Tidskrift

Sammanfattning

Astma är en heterogen sjukdom som karaktäriseras av kronisk luftvägsinflammation samt variabel luftvägsobstruktion som är reversibel, antingen spontant eller efter behandling. Sjukdomen ökar globalt och i Sverige beräknas den nuvarande prevalensen till cirka 10 %. Viktiga riskfaktorer för astma är hereditet för astma, allergisk sensibilisering samt tobaksrök i närmiljö hos barn. Astmafenotyper är grupper med specifika kännetecken varav de vanligaste är allergisk och icke-allergisk astma. Diagnostiken bygger på en grundlig anamnes med kartläggning av riskfaktorer, förekomst av de vanligaste luftvägssymtomen som episodisk andfåddhet, pip i luftvägarna, hosta och trånghetskänsla i bröstet samt fastställande av variabel luftvägsobstruktion. Lungauskultationen är oftast normal. Undersökning av näsan bör ingå för att påvisa eventuell förekomst av rinit eller näspolypos. Den viktigaste lungfunktionsundersökningen är spirometri med reversibilitetstest, även om sensitiviteten vid astmadiagnostik är låg. Detta test kan användas från cirka 6-7 års ålder. För astmadiagnos gäller en ökning av FEV1 med minst 12 % och > 200 ml efter bronkdilatation. Om reversibilitet ej påvisas vid spirometri kan variabilitet bedömas med PEF-kurva. I de senaste internationella riktlinjerna föreslås som diagnostiska kriterier en genomsnittlig dygnsvariabilitet under en vecka på > 10 % hos vuxna och > 13 % hos barn. Metoden har visats ha begränsningar både vad gäller sensitivitet och specificitet. Allergitestning görs med pricktest, mätning av specifikt IgE i serum alternativt screeningtest. Vid fortsatt misstanke om astma trots negativa test kan behandlingsförsök med inhalationssteroider prövas. Det vetenskapliga underlaget för ostandardiserat ansträngningstest och utandad kväveoxid vid astmadiagnostik bedöms som otillräckligt. Alla astmapatienter bör bedömas med avseende på astmakontroll och framtida risk för negativa effekter som exacerbationer.

MeSH