Sök artiklar i SveMed+

Observera: SveMed+ upphör att uppdateras!



Behandling av kronisk hepatit C-virusinfektion med interferonfria regimer
Engelsk titel: Treatment of chronic hepatitis C virus infection with interferon free regimens Läs online Författare: Karlström, Olle Språk: Swe Antal referenser: 9 Dokumenttyp: Översikt UI-nummer: 15083187

Tidskrift

Information från Läkemedelsverket 2015;26(4)62-9 ISSN 1101-7104 E-ISSN 2002-2441 KIBs bestånd av denna tidskrift

Sammanfattning

De interferonfria behandlingsregimer som presenteras i denna översikt är sådana som studerats med positiva utfall i stora pivotala studier eller där behandlingen uppvisat påtagligt goda behandlingsresultat i mindre studier, vilka kan anses vara extrapolerbara på basis av andra data. Som en följd av en mycket snabb utveckling av direktverkande antivirala substanser (direct acting antivirals, DAA) mot hepatit C-virus, och då fördelarna med interferonfria regimer gentemot interferonbaserad terapi tidigt var uppenbar, finns endast en pivotal jämförande studie mellan interferonbaserad och interferonfri behandling (FISSION). Därutöver saknas jämförande studier mellan olika interferonfria regimer. I den mån randomiserade kontrollgrupper ingått i studier har denna generellt erhållit placebo för utvärdering av säkerhet. För flera kombinationsregimer med DAA har patienter randomiserats mellan olika behandlingsdurationer, med eller utan tillägg av ribavirin. Effekten av behandlingarna är mycket hög. Samtliga regimer är väl tolererade, endast någon eller några procent av patienterna avslutade behandling på grund av biverkningar. Virologisk orsak till non-respons består för de allra flesta regimer i praktiken av relaps efter avslutad behandling. Med sofosbuvir-fri regim (Viekirax/ Exviera) utan ribavirin vid genotyp 1a, sågs även en låg andel med virologiskt genombrott under behandling (så kallad rebound). Övrig orsak till att inte nå SVR12 (sustained virologic response vecka 12) gäller mestadels patienter som inte återkom för uppföljning, men där deras senaste HCV-RNA-prov var under detektionsnivå och de därför sannolikt var botade. Huvudsakligt fokus vid granskning av regimernas antivirala effekt har således legat på frekvensen av relaps, där risken för relaps ses minska med längre behandlingsduration. Vid en sammanfattande bedömning av en behandlingsregim är även möjligheten till effektiv re-behandling efter en eventuell relaps av intresse. Detta diskuteras separat i avsnittet om resistens i detta bakgrundsdokument.