Sök artiklar i SveMed+

Tidskrift

Sammanfattning

Ett whiplashtrauma utsätter halsryggraden för stora krafter och kan orsaka skador på olika strukturer i nacken, ledande till exempelvis inflammatoriska förändringar, fettinfiltration, muskelfiberomvandling, störd neuromuskulär kontroll, försämrad nackmuskelfunktion samt till perifer och central sensitisering. Symtom relaterade till whiplashskadan som benämns Whiplash Associated Disorders (WAD) är vanligt förekommande. Siffrorna varierar i litteraturen men mer än 0,3 procent av befolkningen per år anges söka sjukvård efter whiplashtrauma. Ungefär hälften av de drabbade får någon form av kvarstående symtom som nackbesvär, huvudvärk, radikulopati, yrsel, psykisk ohälsa, sämre livskvalitet och en sänkt arbetsförmåga, ledande till stora kostnader för individ och samhälle. Som kronisk WAD räknas besvär som kvarstår längre än 6 månader. De starkast predicerande faktorerna för kvarstående besvär är högt skattad smärta och funktionsnedsättning direkt efter skadan. Träning riktad specifikt mot halsryggraden och dess muskler är den behandling där det föreligger störst evidens för effekt. Endast ett fåtal studier avseende nackspecifik träning finns när det gäller kvarstående problem. Den enda av de nackspecifika studierna som har inkluderat personer med högre grad av besvär (grad 2 och 3) visade lovande resultat för nackspecifik träning under guidning av fysioterapeut som var bättre än generell träning. En rekommendation baserad på den tillgängliga forskningen är att patienter med kvarstående WAD bör få möjlighet att pröva nackspecifik träning guidad av fysioterapeut, riktad både mot att återställa neuromuskulär funktion och öka uthålligheten i nackmusklerna.

MeSH