Sök artiklar i SveMed+

Tidskrift

Sammanfattning

Diagnosen pneumoni är omöjlig att ställa invändningsfritt hos sjukhusvårdade patienter, inte minst hos respiratorvårdade. Lunginfiltrat kan orsakas av många olika processer. Okritisk användning av röntgenkriterier kan å ena sidan medföra betydande överbehandling med antibiotika, men utan en aktiv klinisk och mikrobiologisk diagnostik och beredskap för snabb behandling är å andra sidan risken för förlorade liv stor. Den kliniska diagnostiken vid sjukhusförvärvad pneumoni (hospital-acquired pneumonia, HAP) blir ofta osäker på grund av att en hög andel patienter är gamla och svaga och därför insjuknar med diffusa symtom. I typiska fall har patienten nytillkommen feber, luftvägssymtom och andningspåverkan samt förhöjda inflammationsparametrar och nytillkomna röntgeninfiltrat. I många fall är emellertid bilden svårtolkad och man kan helt enkelt inte fastställa om patienten har pneumoni eller inte. Hos en intuberad patient kan situationen underlättas av att man har möjligheter att få representativa odlingsprover via trakealodling och fiberbronkoskopi. Utmaningen vid både HAP och VAP (ventilatorassocierad pneumoni) blir att identifiera de patienter som är så svårt sjuka i kombinationen av grundsjukdom och akut försämring att avvaktande observans utan antibiotika medför risk för ett fatalt förlopp. I dessa fall måste tillräckligt bred antibiotikabehandling inledas snarast efter adekvat mikrobiologisk diagnostik. Om diagnosen är osäker och det förefaller rimligt att avvakta ett dygn kan dock nya kliniska och laboratoriemässiga data därefter underlätta fortsatt bedömning. För adekvat klinisk diagnostik är kontinuerlig uppföljning och bedömning av patientens sjukdomsstatus nödvändigt. Om patienten är kliniskt stabiliserad efter ett till tre dygn och övriga parametrar talar mot en pneumoni, bör antibiotika sättas ut.

MeSH