Sammanfattning
I detta bakgrundsdokument används begreppet vårdrelaterad
pneumoni istället för sjukhusförvärvad pneumoni.
VAP (ventilatorassocierad pneumoni) ses här
som en undergrupp till vårdrelaterade pneumonier (se
Inledning).
Vårdrelaterad pneumoni är inte lika vanlig hos barn
som hos vuxna. Den är dock den näst vanligaste nosokomiala
infektionen efter misstänkt eller verifierad sepsis.
Det är möjligt att det finns en underdiagnostik där
barn med sepsis och lungröntgenförändringar ofta endast
får diagnosen sepsis. Majoriteten av studier har
fokuserat på pneumoni hos barn som respiratorvårdats
(VAP). Rapporterad frekvens varierar stort beroende på
vilken grupp av barn som inkluderats i olika studier.
Frekvensen tycks dock ha minskat under senare år, förhoppningsvis
till följd av förebyggande åtgärder. Hos
barn nämns siffror på 3-0 % av respiratorvårdade barn
eller 0,5-3 per 1 000 respiratorvårddagar. Inom neonatalogin
är siffrorna ännu osäkrare med 5-6 per 1 000
respiratordagar hos extremprematurer.
Riskfaktorer för vårdrelaterad pneumoni utgörs av
"syndromdiagnos", steroidbehandling och reintubation.
På neonatalavdelningar är låg födelsevikt, sondmatning
och reintubation riskfaktorer.
Diagnosen grundar sig på kliniska symtom, röntgenförändringar
och mikrobiologi. Tolkning av röntgenbilder
är speciellt svår hos små barn på grund av hög
förekomst av atelektaser. Flera provtagningsmetoder
har hög känslighet men låg specificitet. Bronkoalveolärt
lavage (BAL) framhålls som den bästa metoden men i
praktiken används ofta trakealaspirat (specificitet 40 %).
Den vanligaste påvisade etiologin är S. aureus, Pseudomonas
och H. influenzae. Ett framgångsrikt förebyggande
arbete kräver en samsyn hos personal avseende
en kombination av åtgärder såsom högläge, munvård,
översyn av respiratorslangar, handhygien samt naturligtvis
extubation snarast möjligt. I flertalet interventionsstudier
har man använt sig av kuffad tub och ofta
också syrahämmande medicinering.