Sammanfattning
Diagnosen gikt ställs utifrån typiska symtom och fynd, i kombination med påvisning av uratkristaller i ledvätska och ofta förhöjt S-urat.
Livsstilsförändringar med minskat intag av alkohol och purinrika livsmedel, viktnedgång vid behov och regelbunden fysisk aktivitet är grunden i behandlingen.
Vid akut gikt är NSAID/COX-2-hämmare, kolchicin och kortison effektmässigt likvärdiga läkemedel.
Behandling med uratsänkande läkemedel, i första hand allopurinol, påbörjas vanligen efter upprepade giktanfall, med målet att sänka S-urat till <360 µmol/l.
Uratsänkande behandling kombineras under de första månaderna med profylax i form av NSAID/COX-2-hämmare, kolkicin eller prednisolon, eftersom frekvensen av
anfallen initialt kan öka.