Sammanfattning
Många patienter med osteoporos och hög frakturrisk underbehandlas i dag, trots att evidensen är stark för de läkemedel som rekommenderas.
Om man behärskar förskrivning av samtliga antiresorptiva preparat, dvs bisfosfonater och denosumab, täcker man in majoriteten av alla patienter med indikation för läkemedelsbehandling.
Bisfosfonater i intravenös form (zoledronsyra) ges som årlig infusion. Denosumab ges som injektion var 6:e månad. Teriparatid ges som dagliga injektioner och finns som alternativ för patienter med uttalat hög risk för
framför allt kotkompression.
Kalcium och D-vitamin ges som tillskott vid samtidig behandling med osteoporosläkemedel men har vanligen ingen plats som monoterapi.
Biverkningar av antiresorptiva preparat är i de flesta fall mycket lindriga; mer allvarliga biverkningar är extremt ovanliga. Behandlingsnyttan överväger biverkningsrisken om patienten har hög frakturrisk.