Sök artiklar i SveMed+

Tidskrift

Sammanfattning

Astma är en obstruktiv lungsjukdom som karakteriseras av att luftvägsobstruktionen varierar över tid. Vid astmadiagnostik är det således centralt att visa att det föreligger en varierande luftvägsobstruktion. Detta kan påvisas på tre olika sätt; genom bronkdilatation efter inhalation av luftrörsvidgande läkemedel, ett så kallat reversibilitetstest, genom att patienten själv mäter och antecknar lungfunktion, oftast PEF en eller flera gånger per dygn, för att avslöja om graden av luftvägsobstruktion varierar och genom att stimulera luftvägarna med ett luftvägssammandragande stimulus, till exempel metakolin för att undersöka luftvägskänslighetene (reaktiviteten). Den bronkiella reaktiviteten speglar luftvägarnas benägenhet att reagera med sammandragning på ett givet stimulus, direkt eller indirekt. Med direkta stimuli menas substanser som direkt påverkar den glatta bronkialmuskulaturen att kontraheras. Det mest använda är metakolin. Vid bedömningen av utfallet vid en metakolinprovokation är det viktigt att metoden för provokationen är väl standardiserad. Bronkiell hyperreaktivitet fastställs med bronkialprovokation och är därmed en rent operationell diagnos. Symtom har ett lågt prediktivt värde när det gäller att förutsäga bronkiell hyperreaktivitet vilken således inte kan bedömas baserat på symtom som uppkommer i samband med provokationen utan måste definieras operationellt genom fysiologiskt svar, till exempel bestämning av FEV1, på ett givet stimulus.

MeSH