Sök artiklar i SveMed+

Tidskrift

Sammanfattning

Kronisk smärta förekommer hos flertalet av de ryggmärgsskadade (79–81 procent), och smärtproblematiken upplevs av 33–53 procent som svår och funktionshämmande. Ryggmärgsskadade bör i möjligaste mån undvika att arbeta med armarna ovanför axelnivån. Behandling av neuropatisk smärta i och nedanför skadenivån kräver multidisciplinära och multiprofessionella interventioner, inklusive fysikalisk terapi, farmaka och kirurgi. Omkring 60 procent av alla patienter med en traumatisk ryggmärgskada har spasticitet, och närmare 40 procent upplever den besvärande. Spascticitet kan växla i intensitet över tid, kan vara olika besvärande vid olika tidpunkter, och uppfattas olika av olika personer, vilket gör den svårbedömd. Samtliga patienter med spastiska pareser bör lära sig enkla självträningsprogram för att förebygga kontrakturer. Med autonom dysreflexi (AD) avses en reflektorisk överaktivitet i det sympatiska nervsystemet som utlöses av nociceptiva stimuli nedanför den neurologiska skadan. Hos merparten av de patienter som utvecklar AD inträffar den första episoden redan under det första året efter skadetillfället. Posttraumatisk myelopati är korrelerad med stigande ålder, skada på cervikala och torakala nivåer, skador med dislokationsfraktur och genomgången kirurgisk frakturstabilisering utan samtidig dekompression. Den patogenetiska mekanismen bakom posttraumatisk myelopati anses vara ärrbildning i skadeområdet

MeSH