Sök artiklar i SveMed+

Tidskrift

Sammanfattning

Ansträngning är en väsentlig triggerfaktor som kan utlösa besvär hos astmatiker. Dessutom är högintensiv och långvarig fysisk aktivitet i sig en riskfaktor för att utveckla astma. Men det finns klara skillnader avseende patogenes och sannolikt också patofysiologi. Behandlingsstrategin kan därför också variera något utifrån vilken typ av ansträngningsastma som föreligger. En aktiv astma med direkt positiv ansträngningstest (EIB+), skall behandlas enligt samma princip som varje aktiv astma, där den primära behandlingen är antiinflammatorisk. Ansträngningsastma med direkt positiv ansträngningstest (EIB+) och symptom enbart i samband med ansträngning/idrott kan förväntas ha en helt annan underliggande patologi. Behandlingen får anpassas beroende på typ av idrott och underliggande riskfaktorer. Den viktigaste behandlingen är oftast den icke-farmakologiska, där sjukdomsintensiteten påverkas av träningsintensitet och andra riskfaktorer som t ex luftvägsinfektioner. Vid ansträngningsastma med dynamisk hyperinflation bör man om möjligt fokusera ännu mer på att behandla de perifera luftvägarna. Idrottandet har positiva hälsoeffekter trots att det i vissa sammanhang innebär en risk. Det är viktigt att minimera den biologiska stress man utsätter sig för. Genom att utföra ett ordentligt uppvärmningsprogram innan passet kan man oftast förhindra ansträngningsutlöst bronkkonstriktion under de närmaste 2–3 timmarna. Denna skyddseffekt är oftast effektivare och mer funktionell än användandet av bronkodilatantia.

MeSH