Sammanfattning
Majoriteten av barn med astma
uppnår god sjukdomskontroll,
men ungefär 5% av alla barn med
astma har bristande astmakontroll
trots omfattande behandlingsinsatser
och betraktas därför som
svåra astmatiker. Detta är en
heterogen patientgrupp avseende
symptomutlösande faktorer,
klinisk presentation, påverkad
livskvalitet, lungfunktion och
inflammation i luftvägarna.
Problematisk svår astma har två
undergrupper; svårbehandlad
astma och terapiresistent astma.
Barn med svårbehandlad astma
har en identifierbar och åtgärdbar
förklaring till sin bristande
symptomkontroll, till exempel
pågående allergen eller annan
miljöexponering, nedsatt följsamhet
till behandlingsplanen
eller obehandlad komorbiditet.
I en svensk studie på skolbarn
med problematisk svår astma,
kunde ungefär 40% av de undersökta
barnen klassificeras som
svårbehandlade. För att differentiera
mellan patienter med svårbehandlad
och terapiresistent
astma görs en kartläggning av
symptom på komorbiditet och ett
ställningstagande till eventuell
utredning och behandling av dessa.
Sedan måste symptomutlösande
orsaker och försämrande omgivningsfaktorer
identifieras,
familjens och patientens följsamhet
till den föreskrivna
behandlingen utvärderas och
patientens inhalationsteknik
kontrolleras.
Hos barn som diagnostiseras
som terapiresistenta astmatiker
går det inte att identifiera någon
åtgärdbar förklaring till barnets
svåra symptom, och det är framför
allt hos denna patientgrupp mera
avancerade utredningar som
HRCT och bronkoskopi, och nya
behandlingsalternativ kan bli
aktuella.