Sök artiklar i SveMed+

Tidskrift

Sammanfattning

Majoriteten av barn med astma har lindrig eller måttligt svår sjukdom. Men 2–5 % av alla barn med astma har okontrollerad astma trots maximal behandling med konventionella läkemedel, och utgör en heterogen grupp avseende utlösande faktorer, lungfunktion, luftvägsinflammation och kliniska symptom. Patientgruppen är en kontinuerlig klinisk utmaning för barnläkare. En arbetsgrupp från American Thoracic Society (ATS) och European Respiratory Society (ERS) har nyligen kommit överens om en gemensam definition av svår astma. En standardiserad och noggrann utvärdering av dessa barns sjukhistoria och kliniska presentation är påkallad. Faktorer som kan bidra till att sjukdomen blir svårbehandlad, så som pågående allergenexponering, bristande följsamhet till behandlingsplanen och komorbiditet, måste identifieras. Utvärdering av lungfunktion är viktigt och nedsatt FEV1 är dessutom ett av kriterierna för att kunna ställa diagnosen okontrollerad svår astma. Förhöjda nivåer av FeNO i utandningsluften är en icke-invasiv markör på eosinofil luftvägsinflammation. Det kan också vara ett tecken på dålig följsamhet till behandlingsplanen, felaktig inhalationsteknik, och/eller pågående allergenexponering. Svenska Barnläkarföreningen har nyligen sammanställt vilka behandlingsalternativ som kan vara aktuella för barn med svår astma. Det är stor individuell variation i hur väl patienter svarar på behandling med höga doser inhalationssteroider, men det finns visst vetenskapligt stöd för att sådan behandling har effekt hos patienter med svår astma, särskilt då behovet av perorala steroider kan minskas. Artikeln är reviderad och uppdaterad efter en tidigare sammanställning i Allergi i Praksis 2013.

MeSH