Sök artiklar i SveMed+

Tidskrift

Sammanfattning

Atopisk dermatit (AD) debuterar vanligen i barnaåldern och är ofta lätt att diagnostisera. Det finns fortfarande ingen enskild anamnesuppgift, inget enskilt kliniskt fynd, specifik histologi eller immunologisk/biokemisk markör för att ställa diagnosen. Fortfarande är patogenesen kontroversiell, speciellt när det gäller betydelsen av allergi. Idag vet man att orsaken är multifaktoriell och att interaktion mellan genetik och miljö spelar roll. Miljöfaktorer tycks förklara den funna ökningen av AD i den yngre populationen. På senare år har fokus hamnat på den defekta hudbarriär som ses hos patienter med AD. De flesta har en torr och starkt klådbenägen hud, vilket sammanhänger med den bristande barriärfunktionen. Filaggringenen har visat sig vara den hittills viktigaste genen, där man funnit att mutationer ökar risken att få eksem. Lokala glukokortikoider är förstahandspreparat vid behandling av AD. Det är väsentligt att tillsammans med patienten formulera realistiska behandlingsmål. Det viktigaste målet för de flesta patienterna är att få kontroll över klådan d.v.s. symptomlindring.

MeSH