Sammanfattning
Neuroleptika är en viktig del i behandlingen av flera
allvarliga psykiatriska tillstånd hos barn och ungdomar.
För flertalet diagnoser sker dock förskrivningen off label,
det vill säga utanför godkänd produktinformation.
Indikation för behandlingen, förväntad effekt och
potentiella biverkningar ska noga övervägas. Behandlingen
ska utvärderas kontinuerligt med avseende på
behandlingseffekt och säkerhet. I regel bör startdosen
vara låg och ökas långsamt. Måldosen bör vara lägsta
effektiva för att minska risken för biverkningar. Utsättning
bör ske gradvis under några veckor.
Metabola, hormonella och neurologiska biverkningar
är vanliga. Unga har särskilt stor risk för snabb vikt-
ökning. Viktuppgång är ett tidigt tecken på metabol
störning. Den största risken för metabola biverkningar
ses vid behandling med olanzapin, medan aripiprazol
och ziprasidon medför en lägre risk. Vikt, BMI (body
mass index), midjemått, glukos och lipidstatus bör följas
och åtgärder vidtas tidigt vid avvikelser. Prolaktinrelaterade
biverkningar ska efterfrågas. Höga doser risperidon ger
ofta prolaktinstegring, medan aripiprazol, quetiapin och
klozapin inte brukar ge prolaktinstegring. Neuroleptika
kan också ge ovanliga men allvarliga biverkningar som
malignt neuroleptikasyndrom, dystonier och tardiv
dyskinesi. Klozapin kräver särskilda kontroller avseende
blodbild och hjärta och är det enda neuroleptikum där
det finns stöd för rutinmässiga koncentrationsmätningar
i samband med dostitrering.
Långtidsuppföljningar till vuxen ålder med avseende
på metabola, hormonella och neurologiska biverkningar
saknas men tillgängliga data indikerar att kontinuerlig
monitorering av effekt och biverkningar bör ske varje
halvår. Kunskap saknas om långtidseffekter vid behandling
av barn i olika utvecklingsfaser. Vid biverkningar
ska åtgärder vidtas för att minimera risken för bestående
skador.