Sök artiklar i SveMed+

Tidskrift

Sammanfattning

Emotionellt instabil personlighetsstörning (EIP) är ett allvarligt tillstånd med stort lidande, förhöjd suicidrisk och hög samsjuklighet med annan psykiatrisk problematik. EIP kan diagnostiseras under tonårstiden med god reliabilitet och validitet. Cirka 10 % av patienterna inom barn- och ungdomspsykiatrisk öppenvård uppskattas uppfylla kriterierna för EIP. Det är av stor vikt att ungdomar med EIP upptäcks och blir erbjudna adekvat behandling. Behandlingen består av evidensbaserad psykoterapi som kombineras med läkemedel vid svårare symtomatologi där den psykoterapeutiska behandlingen inte ger tillräcklig effekt. Nyttan av läkemedelsbehandling ska då vägas mot läkemedlets biverkningsprofil. De tre kärnsymtom vid EIP som läkemedelsbehandlingen kan riktas mot är affektinstabilitet, impulsivitet och kognitiva/perceptuella symtom. Visst vetenskapligt stöd finns för behandling av EIP med stämningsstabiliserande antiepileptika och neuroleptika, samt för kosttillskott med omega-3-fettsyror. Läkemedel väljs utifrån den individuella symtombilden. Antiepileptika har visad effekt på kärnsymtomen affektdysreglering och impulsivitet och rekommenderas som förstahandsläkemedel. Neuroleptika kan ibland vara indicerat till de ungdomar som uppvisar svårare kognitiva/perceptuella symtom, stort lidande och en kraftigt sänkt funktionsnivå där effekt av antiepileptika varit otillräcklig. För selektiva serotoninå- terupptagshämmare (SSRI) ses inget vetenskapligt stöd för effekt på kärnsymtomen vid EIP. Sammantaget är evidensgraden idag låg både för psykoterapeutisk behandling och läkemedelsbehandling vid EIP utifrån brist på robusta vetenskapliga studier. Behandlingsrekommendationerna bör därför tolkas med försiktighet. Systematisk utvärdering av läkemedelseffekt, säkerhetsaspekter och uppföljning av biverkningar är en förutsättning för neuroleptikabehandling och annan läkemedelsbehandling vid EIP.

MeSH