Sök artiklar i SveMed+

Tidskrift

Sammanfattning

Med biologiska läkemedel avses vanligtvis monoklonala antikroppar (mAb) inriktade mot att antingen blockera processer viktiga för patofysiologin eller eliminera celler som anses väsentliga för att driva sjukdomsprocessen. Utifrån denna definition finns idag två olika typer av mAb vid behandlingen av MS: Blockerande och lyserande. Blockerande antikroppar har en effektduration som motsvarar halveringstiden av antikroppen; när antikroppsnivån har sjunkit under en viss nivå upphör den terapeutiska effekten. Lyserande antikroppar å andra sidan kan ha en effektduration som sträcker sig långt bortom den tid antikroppen finns kvar i cirkulationen och styrs bland annat av hur snabbt de eliminerade celerna återkommer. Dessutom finns en del data som talar för att de återväxande cellerna efter en eliminering kan vara mindre autoaggressiva än de som eliminerats, och därmed kan den grundläggande aktiviteten av sjukdomen ha minskat. Vid MS finns det idag två monoklonala antikroppar registrerade, båda för aktiv skovvis MS. En av dem är blockerande (natalizumab) och den andra är lyserande (alemtuzumab). Båda har uppvisat en mycket hög effekt på MS-inflammation mätt utifrån både kliniska och radiologiska parametrar.

MeSH