Sök artiklar i SveMed+

Tidskrift

Sammanfattning

Användningen av NOAK förväntas öka i landet. I vissa situationer kan mätning av antikoagulerande effekt behövas, men rutinmässig monitorering av behandlingseffekt rekommenderas inte. Med en ökande förskrivning kommer frågeställningar kring behandlingseffekt att förekomma allt oftare och kräva beslut om åtgärder av behandlare och en anpassning av analyssortimentet på våra sjukhuslaboratorier. Njurfunktionen behöver också följas regelbundet vid NOAK-behandling. Flera koagulationsanalyser påverkas av pågående behandling, bland annat flera av dem som ingår i en trombofiliutredning, såsom test för förekomst av lupusantikoagulans. Mycket höga PK(INR)-värden och APT-tider analyserat på sjukhuslaboratorier kan inge misstanke om förhöjda koncentrationer av dabigatran och rivaroxaban, medan dessa analyser påverkas i mindre utsträckning av apixaban. Vid bedömning av NOAK:s antikoagulerande effekt har dessa analyser begränsat värde vid terapeutiska nivåer av läkemedlen. Patientnära koagulationsinstrument påverkas också av NOAK, men i varierande utsträckning, och sådana instrument kan i dagsläget inte användas för att monitorera läkemedelseffekt. Koagulationsanalyser som kalibrerats med respektive läkemedel, såsom trombintid i analysen P-Dabigatran och anti-faktor Xa-aktivitet i analyserna P-Rivaroxaban och P-Apixaban, kan användas för att indirekt koncentrationsbestämma NOAK och besvaras som en masskoncentration i µg/l. Uppgift om när prov tagits i förhållande till given dos behövs för att resultatet ska kunna tolkas korrekt, om frågeställningen exempelvis är terapisvikt. Tillgängligheten för dessa analyser är än så länge liten i landet, men analyserna är möjliga att sätta upp med de koagulationsinstrument som används i sjukhuslaboratoriernas dygnet runt-verksamhet.

MeSH