Sök artiklar i SveMed+

Tidskrift

Sammanfattning

Förmaksflimmer kan brytas med konvertering, antingen elektriskt eller farmakologiskt. Oavsett metod krävs antikoagulantiabehandling inför konvertering om mer än 48 timmar har förflutit sedan debuten av förmaksflimret. Det finns data som talar för ökad risk med akut konvertering hos patienter med riskfaktorer för stroke om mer än 12 timmar gått sedan flimret debuterade, men fortfarande gäller 48-timmarsregeln. Risken för tromboembolism vid elektiv konvertering har utan antikoagulantiabehandling visats vara 5–7 %. Med warfarinbehandling kan risken reduceras till 0,5– 1,6 %. Det krävs minst tre veckor med terapeutiska INR-värden innan konvertering för att uppnå denna riskreduktion. På grund av svängningar i INR-värdena blir behandlingstiden ofta lång och det kan vara logistiskt svårt att planera in tiden för elkonvertering. Sedan NOAK introducerades har intresset varit stort för att använda dessa vid elektiv konvertering. Alla tre stora NOAK-studier har gjort subanalyser på konverterade patienter, där resultaten beträffande tromboembolism varit jämförbara med warfarin, men tiden till elkonvertering varit kortare för NOAK. Två prospektiva, randomiserade studier finns. I en jämförelse mellan rivaroxaban och warfarin var effektoch säkerhetsdata jämförbara mellan grupperna och tiden till elkonvertering var kortare i rivaroxabangruppen. Edoxaban jämfördes med enoxaparin-warfarin och inte heller där förelåg några signifikanta skillnader mellan grupperna. Svenska data från åtta sjukhus visar på låg förekomst av tromboembolism, 0,53 %, bland dabigatranbehandlade patienter vid elektiv elkonvertering. Tiden till elkonvertering var avsevärt kortare i dabigatrangruppen än i warfaringruppen, 32 respektive 74 dagar. NOAK bedöms vara ett säkert alternativ till warfarin vid elektiv elkonvertering av förmaksflimmer. Tiden till elkonvertering blir avsevärt kortare, patienterna slipper veckovisa blodprover och elkonverteringsverksamheten blir lättare att planera.

MeSH